åka rulltrappa
En del som åker tror att de äger hela trappan, denna irritation riktar sig mest till när det är ett gäng som åker å då alla ska stå i en klump.bara för att jag ställt mig i trappan betyder inte det att jag vill åka hela vägen upp utan hellre går upp i den, utan att behöva be om ursäkt att folk ska flytta på sig.
jag undrar om de är likadana på gångbanan och cyklar i en klump då också?
Nä inför en regel att man åker på rad på HÖGER sida.
Lev livet
Nä lev som om du skulle dö imorgon, för sen kan det vara för sent.
Erkan funderar
Jag funderar och analyserar ofta. Om livet och personer runt omkring mig.Just för tillfället går mina tankar om HUR man hittar den rätte?Jag är helt insnöat på detta. Visst jag tycker det är jätteskönt och vara singel (för det mesta!). Man slipper tänka på någon annan och man behöver inte göra sig till för killen.
Men hur ska man sen hitta någon då?När man va yngre så hängde man ute varje lördag och vips så hade man pojkvän.Nu har detta bara hänt mig en gång, men det varade ialla fall i 3 år- bra jobbat Erkan.
Men nu då? När man inte är ute längre och man är less på att dra hem med nån? Jo jag kommer antagligen hitta någon på jobbet. Alla på akuten/ IVA är tillsammans med en läkare/brandman/polis eller någon från ambulansen. Man träffas alltså på 112 fester!
Jaha nu är det bara ett halvår kvar innan jag ska bli flitig besökare på dessa fester.
mitt hem
Sitter här hemma i köksbordet, eller ja hemma kanske man inte kan kalla det längre. Jag har iofs bott här i det här huset i 16 år men sen flyttade å nu bor pappa här med sin nya pingla :)
Det sköna med att komma hem är att maten står på bordet och man behöver inte städa (mer än på sitt rum, vilket jag inte ens gör). Det tråkiga är att man inte känner sig som hemma, man vågar knappt kasta soporna innan man frågar.
Nä efter två veckor "hemma" längtar jag till MITT hem i Jkpg. Där behöver jag inte slänga soporna alls om jag vill :)
min nya kille
Läste i Illustrerad vetenskap idag om en artikel som handlade om kärlek.
Enligt brittiska forskare så finns det en liten sanning i att kärleken gör oss blinda.
Men kärleken kan ju göra oss blinda på två sätt. Aningen ser man inte hur ful personen är, utan hur trevlig den är. Eller så är personen så snygg så man inte ser vilken dålig person den är.
Ja hur blir man då kär?Vad är det för nåt man väljer?Jag vill ju ha en snygg OCH trevlig kille, finns det inga såna alltså?
Det första man ser hos en person är ju oftast det yttre och sen blir bara personen bättre och bättre ju mer man lär känna den. Fast endel struntar totalt i det yttre.
Men om man är bra kompisar och aldrig har haft den där fysiska kontakten, vad är det då som helt plötsligt gör att man finner varandra?Har man alltid haft ett gott öga för varandra då och bara väntat på ett bra tillfälle?
Ja jag vet då att jag inte kan vara tillsammans med en ful person trots att den är världens snällaste.
Min nya kille heter Per. Han är mörkhårig (precis som mina killar ska vara), rolig, trevlig och by the way- han är narkosläkare. Nu återstår det bara å berätta för honom att i är tillsammans, han vet nämligen inte om det än :) men jag har ju en hel sommar på mig.
Erica å Per- det klingar fint i mina öron
mit der zeit...
va på bröllop i lördags. underbart fint och jag grät floder. Helt sjukt va påverkad man blev av stämningen.
Idag drogs mattan under fötterna igen. Men jag reste mig snabbt. Jag säger som Karlsson på taket "det är en världslig sak"
bra killar?
"Det finns massor av bra killar där ute Emma, men du kan inte få dem allihop" :)
Dr. Torkel nästa?
I´m in love
Saken är den att jag numera är kär i blåa eller vita sjukhuskläder. Jag blir alldeles knäsvag och pulsen rusar när männen i de blå kläderna( narkosläkarna) kommer in på IVA eller bara de som har en vit rock. Jag är inte kär i personen i kläderna, nä för de är oftast töntar med fula kläder. Men ack så sexigt det är med kunskap el. uniformer :)
Ja en kille i uniform får det bli i framtiden.
